Trubbel i paradiset

Varje morgon åker Pontus, Lynn, Nikita och jag ner till stranden för att dricka morgonkaffet. Det är verkligen en idyllisk scen. Havet glittrar, vi är helt ensamma där på de sandiga dynerna när vi brer ut vår filt och slår oss ner. Lynn gräver och ritar i sanden, Pontus tar ett snabbt dopp medan jag blickar ut över havet och tänker får man ens ha det så här underbart? Det är en sann idyll, oförstörd och vacker. Naturen i sitt esse. Härom dagen åkte vi ner till stranden som vanligt. Det var en molnig dag och längst bort i horisonten anades stora regnmoln som rörde sig närmare. Som ett omen.  Vi blir dock inte skrämda av lite...