Obotlig optimist

Jag läste ett gammalt blogginlägg härom dagen och slogs av ungdomens ljuvliga naivitet. Det handlade om att vara nykär och hur enkelt och lätt allting är då. En vanlig dag, med matlådor och jobb, kan vara den mysigaste platsen att vara på. Att få längta hem till sin kille, vara 23 år och ha hela livet framför sig. Jag under om enkelheten ligger i att aldrig upplevt något tufft, eller om det är för att man har så hoppfull syn på resten av livet? Att vara ung är både lätt och svårt, såklart, men när jag tänker tillbaka kanske det mest var lätt?  Jag skulle definitivt beskriva mig själv som naiv. Obotlig optimist om jag ska vara snäll. Jag...